Hej kalla sverige! :P
Idag e det mulet o kallt här.. usch! Det verkar som om jag aldrog kommer få tvätten torr :S saknar torktumlaren!!!!
Nu när jag bott här ett tag så är det mesta redan en vana för mig men ibland kommer jag o tänka på hur det var i Sverige o skillnader... Folk här frågar mig ofta om det e bättre i Sverige osv men själv tycker jag det e ju en svår fråga för det finns inte eg ett svar... det e ju två helt olika länder! ingen av dem e bättre eller sämre i sin helhet! Utan det e väl ungefär som när man väljer partner... Man måste se vilka för -och nackdelar man själv föredrar i en person eller som i detta samhang, ett land. Vissa älskar snön o vissa älskar tropiska ställen, själv skulle jag aldrig åka på skidresa t.ex :P
Iaf så lyssnade jag på lite musik innan o det kom upp en metal-låt som fick mig att minnas när jag bodde i svrige.. Har nog inte nämnt detta, men när jag var tretton blev jag punkare... det saknades bara tuppkammen för att förklara... I min själ är jag fortfarande punkare men detta pratar vi om en annan gång.
sen efter två år ca efter ett tag då jag varit tillsammans med min första pojkvän som var hårdrockare hade jag väl blivit lite inspirerad för jag hade gått fr punkare till hårdrockare, sen sakta gick jag över till goth o sen en lättare rockare/metal sen gjorde jag ngt drastiskt o började gilla väldigt mkt paris hilton, britney o liknande, men inte för rykterna utan deras riktiga värden, o hursomhellst började jag klä mig "tjejit" för första ggn... sen kändes det väl som jag vuxit o i stort sätt provat på allt :P Så äntligen bara slutade jag tänka på vad jag satte på mig o klär mig i vad jag känner.
Måste säga att det e svårt vissa dagar, för ibland känner jag mig mera "punkig" o ibland mer "tjejig" så det blir som det blir :)
Nu har jag pratat för mkt o börjarnästan tappa tråden :P
Iaf, jag minns hur i sverige folk kritiserar varandra för olika stilar o kompisgrupper består oftast av "stilen".
Jag minns när jag var tolv o gillade väldigt mkt Avril Lavigne hur alla mobbade mig för det..
Här i Italien består kompisgrupperna av riktiga kompisar, folk som håller av varandra o i dem grupperna, som består alltid av ca 40pers, finns det punkare, hipphoppare, divor...allt! för folk kritiserar inte varandra för stilarna här. Alla kan ju inte samma smak!
ngn månad efter att jag hade gjort slut med min första kille så sa min tjejkompis att hon hade stött på honom i stan o då hon berättade nämnde hon att när hon frågat om han fortf var singel hade han sagt att det var svårt att hitta en tjej med karaktären han gilla o som hade svartfärgat hår o klädde sig metal! YOU BELIVE IT?
Hur kan man vara så kvadratisk?
Så snälla allihopa... tänk på att låta folk vara dem de är, göra egna val, inte trycka ner dem för att ngt inte passar er.. I slutändan e det ju karaktären som räknas..
Ok, nu ska jag till doktorn o få ett recept åt min sambo... Ha det najs!!! ;)
Nu när jag bott här ett tag så är det mesta redan en vana för mig men ibland kommer jag o tänka på hur det var i Sverige o skillnader... Folk här frågar mig ofta om det e bättre i Sverige osv men själv tycker jag det e ju en svår fråga för det finns inte eg ett svar... det e ju två helt olika länder! ingen av dem e bättre eller sämre i sin helhet! Utan det e väl ungefär som när man väljer partner... Man måste se vilka för -och nackdelar man själv föredrar i en person eller som i detta samhang, ett land. Vissa älskar snön o vissa älskar tropiska ställen, själv skulle jag aldrig åka på skidresa t.ex :P
Iaf så lyssnade jag på lite musik innan o det kom upp en metal-låt som fick mig att minnas när jag bodde i svrige.. Har nog inte nämnt detta, men när jag var tretton blev jag punkare... det saknades bara tuppkammen för att förklara... I min själ är jag fortfarande punkare men detta pratar vi om en annan gång.
sen efter två år ca efter ett tag då jag varit tillsammans med min första pojkvän som var hårdrockare hade jag väl blivit lite inspirerad för jag hade gått fr punkare till hårdrockare, sen sakta gick jag över till goth o sen en lättare rockare/metal sen gjorde jag ngt drastiskt o började gilla väldigt mkt paris hilton, britney o liknande, men inte för rykterna utan deras riktiga värden, o hursomhellst började jag klä mig "tjejit" för första ggn... sen kändes det väl som jag vuxit o i stort sätt provat på allt :P Så äntligen bara slutade jag tänka på vad jag satte på mig o klär mig i vad jag känner.
Måste säga att det e svårt vissa dagar, för ibland känner jag mig mera "punkig" o ibland mer "tjejig" så det blir som det blir :)
Nu har jag pratat för mkt o börjarnästan tappa tråden :P
Iaf, jag minns hur i sverige folk kritiserar varandra för olika stilar o kompisgrupper består oftast av "stilen".
Jag minns när jag var tolv o gillade väldigt mkt Avril Lavigne hur alla mobbade mig för det..
Här i Italien består kompisgrupperna av riktiga kompisar, folk som håller av varandra o i dem grupperna, som består alltid av ca 40pers, finns det punkare, hipphoppare, divor...allt! för folk kritiserar inte varandra för stilarna här. Alla kan ju inte samma smak!
ngn månad efter att jag hade gjort slut med min första kille så sa min tjejkompis att hon hade stött på honom i stan o då hon berättade nämnde hon att när hon frågat om han fortf var singel hade han sagt att det var svårt att hitta en tjej med karaktären han gilla o som hade svartfärgat hår o klädde sig metal! YOU BELIVE IT?
Hur kan man vara så kvadratisk?
Så snälla allihopa... tänk på att låta folk vara dem de är, göra egna val, inte trycka ner dem för att ngt inte passar er.. I slutändan e det ju karaktären som räknas..
Ok, nu ska jag till doktorn o få ett recept åt min sambo... Ha det najs!!! ;)
