Vill ha det gjort
Lyckas helt hålla mig från att stressa upp som jag gjort ett par ggr för nu har jag fattat att hursomhellst så kommer jag opereras, även om fler problem uppstår så löser vi dem o även om jag skulle opereras om ett år så dör ingen av det direkt även om det är klart att jag föredrar att göra den på en gång o jag har en liten "livsplan" som jag inte skulle vilja skjuta fram men det e väl okej om jag skulle bli tvungen.
Nu verkar det ju inte som att jag kommer skjuta upp det hela ett helt år! det var mest ett exempel o man vet ju aldrig förns man fått datum o allt.
Just nu spelar det inte så jättestor roll för mig om ja opereras nu snart innan sommaren e slut eller strax efter i början av hösten vilket e typ oktober men allra bäst tycker jag vore om dem ringde nu på en gång o gav mig op tid så jag iaf VET när jag ska opereras o att operationen blir i början av september..även om jag skulle vilja ha gjort operationen redan så är det mindre infektionsrisker då.
Dörför som jag säger att det inte spelar sååå stor roll för mig om det blir snart eller efter sommaren, vare sig har sina fördelar.
Jag blir så inspirerad när jag ser olika tjejer online som gjort operationen redan och dem får mig verkigen att vilja göra denna operationen.
Jag undrar vart jag skulle hamna om jag inte gjorde operationen.. redan bara sen jag först började kolla upp det hela igen för att jag blev intresserad av att opereras (vilket var egentligen typ 3 år sedan men jag menar mest från när allt blev mer serious o jag hade första läkarbesöket hä i ita vilket var 2juni 2012) så har min rygg blivit så mycket värre!
Kanske inte syns så mycket för till skillnad från innan så är jag mycket mera vältränad oxå men jag kan säga att det känns!
Det är rätt ofta som jag känner som om jag kommer gå av på mitten, något jag nog aldrig kände innan..
Jag TROR att det är mest min nedersta kurva som ökat på senaste, under hela min uppväxt har den varit mycket mindre än den övre och jag tror att den från början var en kompenserad kurva, dvs att den utvecklades för att balansera mig från den övre.
Längtar så tills jag opereats :) jag ser det hela som ett äventyr o enutmaning typ.. har hänt att jag på senaste åren gått emot mina skräck och det har alltid kännts så bra efteråt o gjort mig starkare o mer självständig, hoppas att detta blir en liknande grej. sen ska det bli kul att rehabilitera mig...jag vet, jag e lite knäpp va? :P
Sen finns det ju så klart tankar i mitt huvud som far runt som är så klart oron för att allt kommer gå bra o om min läkare, hur pass duktig han e osv... känns faktiskt lite bull att jag bara träffat honom EN GÅNG!
är inte det heeelt sjukt? det är väl mest för att italien inte tänker på sånt, de bara kör på.
Men jag tänker iaf BEGÄRA att jag ska träffa honom när jag läggs in även om jag säkert kommer göra det endå.. Det är väl rätt naturligt att ens kirurk kollar med en så man vet vad man ska genomgå o så man mår bra o allt eller?
Men sen har jag även en del frågor till honom som jag fortfarande inte kunnat ställa som tex den självklara frågan om vilka kotor kommer han operera??! Hans KOLLEGA sa ju att det troligen blir ner till L3 eller L4, dvs ganska längt ner vilket man hade gissat på¨endå..så typiskt att verkligen heeela min ryggrad e sne, alltså mitt "S" utspelar sig längs hela ryggraden o går från nacke till de sista kotorna.
ganska bull eftersom jag väldigt säkert kommer operera så himla mycket o den bulliga delen e ju att vissa rörelser blir jobbiga eller helt enkelt omöjliga.
Dock tror jag endå att jag kommer må bättre i sammanfattning för även om jag KAN vrida o vända på mig nu o är väldigt flexibel i rygg så är det jobbigt när jag gör det o den jobbigheten kommer vara skönt att slippa så kanske det kommer tom kännas bättre att inte kunna vända o vrida så mycket :)
Det e något vi får ta upp igen efter operationen..
Frra veckan var jag på stranden med en kompis o då säg jag en tjej i typ 15 års åldern som hade skolios. Det händer inte mig såå ofta att jag i verkliga livet träffar på andra som har skolios (mer än typ 15grader, känner massa folk med det fast det är endå lite annorlunda, 15 grader e vanligt att man har efter en operation o 10grader e det minsta man kan ha för att ens kalla det skolios).
Nu gick hon bara förbi mig med en kompis o jag vet inte vem hon är o så men jag ville typ gå fram till henne o prata men hur skulle man göra det lexom?
Många tjejer med skolios, speciellt i tonåren e ju även rätt blygsamma med sin skolios så jag var även rädd för att hon skulle reagera dåligt.
Jag skulle vilja starta ngn slags grupp här i området där jag bor med tjejer som har skolios o även opererade. Lite som julia o hazal, är något jag tänkt på några månader o bloggen är mer eller mindre fixad, måste bara börja posta i den oxå!
Vet inte varför, det bara känns bättre att skriva på svenska, mina känslor uttrycks bättre med svenska ord o jag känner som att jag skriver till en grupp människor lite mer som mig.
Men bloggen på itlaienska kommer endåmest vara informativ o inte lika mycket personligt i den som vad jag gör hela dagen osv :P
Det ska iaf blir kul o se om jag lyckas hitta lite vänner på det sättet o iaf kunna hjälpa lite andra tjejer här i italien, internet e endå gaaanska nytt här o folk använder det mest sen fb blev populärt typ 2009 och därför existerar det knappt några personliga bloggar och man hittar verkligen INGENTING om man letar efter skolioshistorier på ita, lite synd eftersom de förklarar o hjälper många faktiskt.
Nu ska jag träna lite iaf o sen måste jag handla :) det är otroligt varmt idag, eller det är väl några veckor det är det nu men endå värt att säga..
Känner ingen stor lust till att göra ngt idag :P förutom operationen! XD men förhoppningsvis ändrar jag mig efter att jag tränat :) brukar alltid komma igång lite då.. det är som att det sätter fast på ngt hjäl i mig o så fortsätter den att snurra hela dagen medans den går trögt om man inte ger den en ordentlig snurr :P haha gillar ni min metafor? XD
Omg, satt med ena benet uppe o så började det rinna droppar längs benet från knäveck till häl så varmt det är!
