Tärd
Idag har verkligen inte varit en bradag för mig, varken med rygg eller sinne.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg står jaginte ut att bo här längre, jag passar inte in och mitt sätt att leva fungerar inte här. Känner mig som en sötvattenfisk i ett saltvattenhav.
Så jag har varit väldigt nere hela dagen för att inte prata om att jag varit själv oxå o därmed ensam med mina känslor som äter upp mig.
Sen vet jag inte vad min sambos problem är, vanligtvis känner han alltid exakt vad jag behöver men inte ikväll. Vid ett tillfälle började han dra dåliga skämt som kan vara rätt känsliga i vissa stunder, som IDAG. Det döljer sig ofta en bit sanning i hans skämt och kort sagt fick han mig att börja tro att han önskade att han var singel.Med andra ord fick han mig bara att grubbla ännumera och jag känner mig tärd, vet inte vad jag ska göra. Sjukt att jag måste välja mellan kärlek och allt annat,vad gör man? Jag vill ha båda ungefär lika mycket men honom snäppet mera och jag vågade äntligen ställa migsjälv frågan idag, föredrar jag honom på riktigt bara pga kärlek eller är det för att stanna med honom är bekvämare? Men jag älskar honom,det gör jag verkligen och vi är som två pusselbitar som passar eller hur man säger, skulle jag av ngn anledning en dag välja att lämna honom för att flytta upp till sverige så skulle jag inte vilja ha en annan kille, ingen skulle duga längre och han känner samma sak för mig och detta är äkta kärlek.
Så man kan tycka att valet är självklart o enkelt men tyvärr är det inte så. Allt annat pekar mot sverige.
Jag trivsinte mentalt här, ibörjan var det "bara" folket som fick mig att inte trivas, nu trivs jag inte ens med deras traditioner, skolor, sätt att uppfostra sina barn, vädret tom! är så jäkla trött på att det är antingen alldels för varmt i flera månader eller för kallt på ett jobbigare sätt än i swe,vi har inte ens snö här vilket gör att vintern känns onödig. Jag vet inte heller om jag ens vill ha barn längre..ville inte det från början.
Fan ska jag göra? Är rädd för vad jag än kommer göra, att jag tagit fel beslut.
Samtifigt bör jag lägga allt på hyllan för tillfället, har fullt av hormoner i kroppen som gör mig deppig och kanske får mig att överdriva. Skulle dock vilja ha ett vettigt alternativ som tex att jag kunde ha ettskitbra jobb i sverige som kundeförsörja ossbåda och att han skulle vilja flytta upp medmig och trivas. FAN va bra det hade varit!
